Naturförhållanden

Vandringen längs leden mellan Sörfjorden och Àhkájávrre, går i sin helhet på fjällberggrund.

Fjällkedjan bildades för mellan 430 och 380 miljoner sedan.
Jordskorpan består av stora plattor, som långsamt glider omkring och kan kollidera med varandra, eller avlägsna sig från varandra. Skollorna är bergsskivor, som oftast är mellan några tiotal och hundra meter tjocka. 

Linjen från Tysfjord till Áhkájávrre är särskilt spännande ur geologisk synvinkel. Det är ett av de få ställen där man ganska exakt lyckas bestämma hur långt skollorna transporterades under kontinentkollisionen. I Sievgok (Seukok) nära Ritsem finns skollor, som ursprungligen låg 58 mil längre västerut, alltså väster om Lofoten! 
 
Leden går främst fram på den övre skollberggrunden, där det finns gott om glimmerskiffer med marmor och granitskiffer. Särskilt längs första sträckan från fjorden, upp genom björkskogen och sista etappen längs fjällryggen Gálavárddo finns ett stort kalkinslag i berggrunden.
Där finner vi också den artrikaste vegetationen.
När vi börjar sänka oss mot Áhkajávrre kommer vi ned på den mellersta skollberggrunden med magrare urbergsarter som syeniter, graniter och hårdskiffer.

Fjällområdet består i huvudsak av en högfjällsplatå som varierar
från 400 till 1000 meter över havet.

Stetind, (1 391 m.ö.h.) vid Stefjorden i Tysfjord kommun, korades 2002 till Norges nationalfjäll. Fjället har i alla tider varit ett karaktäristiskt landmärke för sjöfararna längs Nordlandskusten. Stetind bestegs första gången 1910.

Björntoppen (Gihtsetjåhkkå) 1 520 m.ö.h.
med den stora glaciären Gihtsijiekgna

Áhká, fjällmassiv i Stora Sjöfallets nationalpark.
Stortoppen når 2 015 m.ö.h.
Massivet består av branta toppar och glaciärer vid sjön Áhkajávrres södra strand.