Utvinningsavfall

Förordningen (2008:722) om utvinningsavfall trädde i kraft den 1 september 2008. Den 1 juli 2013 ersattes den av en ny förordning (2013:319) om utvinningsavfall. En avfallsanläggning för utvinningsavfall kan definieras som en riskanläggning enligt förordningen.

Det är EU-direktivet (2006/21/EG) om hantering av avfall från utvinningsindustrin och fem separata beslut från EU-kommissionen från 2009 som har genomförts i svensk lagstiftning. Detta har skett genom förordningen om utvinningsavfall och genom ändringar i ett antal andra förordningar.

Förordningen (2013:319) om utvinningsavfall

Riskanläggningar

En avfallsanläggning för utvinningsavfall kan definieras som en riskanläggning enligt 10 § i förordningen. Med en riskanläggning avses en avfallsanläggning

  1. vars egenskaper är sådana att det vid en bedömning enligt 44 § kan befaras att ett fel eller en brist i anläggningen eller i driften av den skulle kunna orsaka en allvarlig olycka, 
  2. som innehåller farligt avfall i en sådan mängd att andelen farligt avfall i anläggningen vid en bedömning enligt 51 § medför att anläggningen ska anses vara en riskanläggning, eller
  3. vars vattenfas eller vätska har en sådan kemisk sammansättning att den vid en beräkning eller bedömning enligt 52, 53 eller 54 § ska anses vara en farlig kemisk produkt. 

Verksamhetsutövarens skyldigheter

En verksamhetsutövare som har en riskanläggning omfattas av skyldigheten att ha

  1. en strategi för att förebygga allvarliga olyckor, 
  2. ett säkerhetsledningssystem som genomför strategin och 
  3. en intern beredskapsplan som specificerar de åtgärder som ska vidtas vid anläggningen i händelse av en allvarlig olycka.

Kommunens skyldigheter

Kommunen har en skyldighet att informera allmänheten om det finns personer som kan påverkas av en allvarlig olycka vid en riskanläggning. Verksamhetsutövaren ska förse kommunen med de upplysningar som behövs samt ersätta de kostnader som varit skäliga för kommunens information.

Kommunen ska även upprätta en plan för räddningsinsatser för en riskanläggning. Bestämmelser om detta finns i 3 kap. 6§ förordningen om skydd mot olyckor.

Sevesoanläggningar undantagna

Skyldigheterna kopplat till en riskanläggning i förordningen om utvinningsavfall har stora likheter med skyldigheterna för en Sevesoverksamhet på den högre kravnivån enligt den så kallade Sevesolagstiftningen. En riskanläggning som till följd av avfallets karaktär omfattas av Sevesolagstiftningen (både högre och lägre kravnivå) är därför undantagen från bestämmelserna om strategi för att förebygga allvarliga olyckor, intern beredskapsplan och information till allmänheten i förordningen om utvinningsavfall.

Tillsyn

Det operativa tillsynsansvaret följer miljöbalkens regler. Operativ tillsynsmyndighet kan vara länsstyrelsen eller, i de fall tillsynen har överlåtits, kommunen.

 

MSB har det centrala ansvaret för tillsynsvägledning när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga olyckor i förordningen om utvinningsavfall. För övriga bestämmelser i förordningen har Naturvårdsverket det centrala ansvaret för tillsynsvägledning.

Dessutom har Affärsverket svenska kraftnät tillsynsvägledande ansvar för dammsäkerhet enligt 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet).

Länsstyrelsen har tillsynen över kommunens skyldighet om plan för räddningsinsatser enligt förordningen om skydd mot olyckor.