David vid köksbordet hemma i Hakkas.

Enkelt, rakt och utan krångel

Poeten David Väyrynens debut Marken handlar om Malmfälten. Berättelser om hembygden och en skildring av livet och människorna här i norr. Boken består till stor del av vad folk har sagt. Lättsamt, underfundigt och precis så pass klokt för att platsa i en bok.

Vem är David Väyrynen?
Varje sommar irriterar jag mig över att människor i Sommar i P1 aldrig ”var som de andra barnen” när de berättar om sitt liv i radion. Jag har nog alltid varit ganska som de andra och är inte mycket för det där med att varje person är en ”unik snöflinga” som det brukar heta. Jag har nog däremot valt att leva lite annorlunda, så folk får stå ut med att se min nuna lite överallt. Man kanske kan säga att jag någonstans är summan av allt jag gör. Åtminstone hoppas jag att människor uppfattar mig så.  

Hur känns det att vara författare?
Jag är nog lika mycket gitarrlärare som jag är butiksbiträde som jag är kommunpolitiker som jag är fritidsmusiker som jag är författare, så det är svårt att säga något särskilt om just författandet. Jag tänker inte på mig själv som varande en yrkeskategori, men författandet i sig har väl medfört en del trevligheter. Jag tycker om att försöka påverka människor och det är nog något jag genom Marken och författandet lyckats med. Och det känns naturligtvis bra. Men samtidigt kan nog jag, Nikolai Äystö Lindholm och Bertil Broberg glädja minst lika många när vi spelar musik på något äldreboende i kommunen.

Berätta om Marken. Vad är det för en bok?
Marken är en samling texter i olika stilar och av olika röster som berättar. Framför allt om Malmfälten som region, sin nära koppling till både Tornedalen och kommuner längre söderut. Den försöker säga något om hur vi är som människor, varför vi är så och att det (nästan) uteslutande är bra. Man kunde kalla den för diktsamling, men när människor hör ordet diktsamling tänker de många gånger att det är något man måste lida sig igenom. Sådan är inte Marken.

Var kom inspirationen ifrån, hur kom boken till?
Marken gräver där den står. Stora delar av boken består av sådant jag hört här i regionen, läst i böcker om de norra breddgradernas trakter och fått berättat för mig. Marken hade aldrig kommit till utan att vi människor här är som vi är. Jag ville göra litteratur av sådant som många betraktar som föråldrade värderingar. När jag flyttade tillbaka till kommunen 2011 började jag försöka skriva som vi pratar. Då hade jag redan innehållet klart, eftersom innehållet alltid varit en del av mig, på samma sätt som det är en del av de flesta av oss. Då var det bara att lägga ut texten.

Releaseturnén startade i Hakkas och fortsatte sedan i Umeå Malmö, Göteborg och Stockholm. Hur går det med det?
Jag har precis kommit hem från turnén och det var så otroligt skönt att komma tillbaka till lugnet. I storstäderna får man aldrig riktigt vila känns det som. Men visst har det varit roligt också, särskilt som det är en diktsamling jag turnerat med. Det brukar inte hända särskilt ofta. Och särskilt som det är en diktsamling som är ganska stadshatande av sig. Det har kommit mycket folk och de verkar ha tyckt om vad jag pratat om. Det är en bra början. Nu hoppas jag på en turné i Norr- och Västerbotten också. Vi filar på det.       

Vad händer härnäst?
I september gör jag en kortare sväng till Göteborg för att prata om och läsa ur Marken. Därefter är det uppträdanden på gång i Gällivare, Nattavaara, Korpilombolo, Luleå, Boden och Umeå: ibland ensam och ibland tillsammans med de eminenta musikerna och fantastiska människorna Pernilla Fagerlönn, Torbjörn Ömalm, Markus Larsson och Nikolai Äystö Lindholm. I det övriga livet skall jag fortsätta jobba med Byakult, med Vänsterpartiet, spela finsk musik och i allmänhet försöka vara en bra person, en god vän och en tillgiven partner.

Blir det fler böcker?
Det hoppas jag. Jag har en massa idéer som jag gärna skulle vilja göra något av. Förlaget Teg Publishing, som publicerat Marken, är intresserat av att fortsätta ge ut mina texter, så när allt har lagt sig kring Marken påbörjar jag nog arbetet med något annat manus. Jag skulle vilja skriva en diktsamling om vår kommun, med ett direktare tilltal, ungefär som Johan Airijokis musik. Något man kan både grina och garva åt.  

Marken släpps som bok, digital ljudbok, e-bok och som en EP. Berätta om de olika uttrycksformerna.
Marken finns i nuläget som bok, e-bok och som digital EP. Vi planerar för att läsa in boken, men ingenting är bestämt om när, var, hur och av vem eller vilka. Det återstår att se. E-boken är egentligen bara en digital version av pappersversionen, men EP:n är något helt annat: där har Pernilla Fagerlönn, Torbjörn Ömalm och Sara Parkman fått fria händer att göra musikaliska tolkningar av totalt fyra texter i Marken. Sedan har det vuxit undan för undan. Ett av Pernillas bidrag består av nittiotnio olika människor som säger varsitt ord, sammanblandande till ett ljudkonstverk, medan Torbjörns bidrag till EP:n är en allsångsvisa, där vi totalt är 13 personer som sjunger. Som en bubblare dyker Ove Haarala från Koskullskulle upp som tolkare av en av texterna, men då som en uppläsare av en dikt och inte som sångare. EP:n är ett bra komplement till boken, men står definitivt på egna ben som ett eget konstverk!

Fotnot: Lyssna på Marken som EP via Spotify.

Ur ”Marken”

*
nå det är våran yngsta pojkes fjällas den här
den skulle vara tre veckor och nu är det fyra år
så jag vet då inte hur dom har räknat

*
jag är så förbannad så jag kan inte sitta
jag är tvungen att stå

*
Ur ”Byfinnarnas tankespråk”

Idas Amanda fick syn på två pojkar som skrattade så pass att de försummade sitt arbete, så hon sade till dem: ”Nå får man skratta, men inte så länge.”

*
Ur ”Låt det nu låta som det låter”

för så försvinnande gott är det inte med sushi
och så fantastiskt bra är det inte där nere
så viktigt är det inte att du känner den och den
och så snygg är dom inte dom du är med
så bäst i världen är sommarstugan din inte
och så jävla perfekt är inte dina ungar

försök inte få det låta bättre än det är
försök inte få det låta sämre än det är
låt det nu låta som det låter

Ur ”Femti femti”

det måste man ändå säga att nå äre dagar som allt går åt håvete och man tänker bara att det är nån som vill jävlas med en men sen äre ju vissa dagar som är så grym så man glömmer helt att det har vart dåligt men jag gissar så äre väl att det är ungefär hälften bra och hälften sämre

Foto: Daniel Olausson/Media Tales